En Kaskelotsvals tankar

"En annan sak som blev bortglömd i sammanhanget var det faktum att en kaskelotval mot all förmodan materiliserats högt över en främmande planets yta.
Och eftersom detta av naturliga skäl inte är en särskilt hållbar position för en val, hade denna oskyldiga lilla varelse rätt ont om tid att vänja sig vid sin identitet som val innan den blev tvungen att vänja sig vid att inte längre vara någon val.
Detta är en komplett utskrift av valens tankar från det att den kommit till liv, tills dess att den inte längre var vid liv.

Hoppsan... Vad är det som händer, tänkte den.
Äh, ursäkta, vem är jag?
Hallå?
Varför har jag kommit hit? Vad är det för mening med mitt liv?
Vad menar jag jag med "vem är jag"?
Nu får jag lugna ner mig, nu måste jag skärpa mig . . . Oh! Det är en intressant känsla, men vad är det? Det är en sorts ... gäspande, kittlande känsla i min ... min ... tja, jag förmodar att jag måste hitta på ord för saker och ting om jag ska få nån ordning på det som jag nu, för det som jag härmed kallar debattens skull, härmed kallar världen, så då kallar jag det för mage.
Bra. Ooooh, det är verkligen stark. Och hjälp, vad ska jag göra med det här visslande och dånande ljudet som far förbi det som jag plötsligt måste kalla huvudet? Jag kanske kan kalla det ... vind! Är det ett bra ord? Det får duga ... jag kanske kan hitta på ett bättre namn senare när jag vet vad det är bra till. Det måste vara nåt viktigt eftersom det verkligen tycks finnas förbannat gott om det.
Stopp! Vad är det där? Den där ... låt oss kalla det stjärten - ja just, stjärten. Tjoho! Jag kan verkligen vispa omkring med den ganska bra, inte sant? Wahoo! Det känns fantastiskt. Det verkar inte ha någon större effekt, men jag kommer nog på vad den är bra till senare. Nu då - har jag byggt upp nån sammanhängande bild av saker och ting ännu?
Nej.
Hur som helst, tjoho, det var verkligen spännande. Vad mycket det fanns att undersöka, och mycket att se fram emot. Jag blir nästan yr i huvudet av förväntan . . .
Eller är det vinden?

Det är verkligen mycket sånt just nu, visst? Och tjohej! Vad är det där som nu plötsligt kommer emot mig så fort? Så väldigt, väldigt fort. Så stort och platt och runt, det kanske skulle behövas ett ord som låter stort och liksom utsträckt, som till exempel ... ah ... ma ... maa ... mark! Där har vi det! Det var ett bra ord - marken!
Undras om vi kommer att bli vänner??

Och sen, efter en plötsligt blöt duns, blev det tyst."

Kommentarer
Postat av: Sandra

Haha det stycket skrattade jag så åt när jag läste boken!

2011-05-13 @ 11:45:34
Postat av: Anna o Pelle

Briljant avsnitt i en av de bästa böckerna i världen...

2011-05-13 @ 15:46:23
URL: http://pelleerovraren.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0