För 1 år sen = 3 terminer sen kunde jag äntligen börja på agility. Hade velat det jättelänge men pga Kimba e en stor hund så e hon sent utvecklad + att hon var skadad i 6 månader vilket gjorde att min agilitykarriär började senare än jag velat. Då hade jag Katarina o Annsofi som då gick som hjälpinstruktör som intsruktörer på den första nybörjaren. De körde med bra metoder som passade mig o Kimba perfekt. Klicker o positiv träning - det gillas. Sen höll Annsofi på att gå sin instruktörsutbildning så hon fick tips o ideer som hon provade på oss som försökskaniner, haha.
Vi körde en genomgrundlig kurs och började aboslut från början, vilket jag tror ger resultat i slutändan. Tar längre tid o träna in men jag tror det fastnar bättre!

I våras så anmälde jag mig till fortsättning agility kursen men tyvärr låg den på onsdagar, den dag då min utblidning till min allmänlydnadsinstruktör låg så därför valde jag att gå om nybörjarkursen igen eftersom steget upp till träningsgruppen var alldeles för stort. Denna termin var det Annsofi själv som höll kursen. Vi körde på samma positiva sätt men vi hade ett snabbare tempo, vi fick prova på mer o kom lite längre än terminen innan. Vi fick börja m kontakthindrena och även lite fler kombinationer.

Nu i höst så fick jag komma upp i träningsgruppen i agilityn. Vilket fortfarande e ett för stort steg men där fanns inget annat alternativ när vi skulle lägga kursdagarna o få ihop alla kurser jag skulle gå o hålla o Annsofi som skulle vara m på min rally så därför fick det bli såhära, men än så länge går det okej, men det e knivigt!
Jag har även denna terminen följt m mamma en del gånger till bruks då hon har tränat agility m lilla Cocos o då e det Annsofi som har hållt i nybörjarkursen.

Det jag nu vill få fram e att när vi (jag o Kimba) så hade jag en hund klistrad på min vänstersida o allmänt många "fel" som lydnaden ställt till m. Men tack vare Annsofi's hökögon som ser allt! Belöna där, godis där, tänk på detta, gör så här, hon gjorde detta pga..., använd handen, fram m axlarna... You name it, allt! Så har vi kommit så här långt som vi kommit nu.
Likaså i mammas kurs. Där var jag m de första gångerna o i går när de hade avslutning o vilken skillnad det blivit på alla ekipage. Vilka förare det blivit o vilka agilityfrälsta hundar alla har och detta e för att Annsofi funnits där o peppat o inspirerat, gett konstruktiv kritik, sett allt o hjälpt till så mycket och haft såna roliga o innehållsrika träningspass!

Man vill aldrig lämna apellplan när man tränar agility - bara så Du vet :)