Usch vad jobbigt. Man vet att ingen lever för alltid men det e aldrig skoj när folk går bort. Nu e det farfar jag pratar om. Han har alltid varit pigg o frisk. Alltid varit aktiv o haft hundar o papigoja o varit nere vid sjön o varit ute o gått men med åldern så har både hörseln o synen försvunnit o nu e det nästan helt bort men han har kämpat på ändå. Han har haft problem m hjärtat ganska länge o även m för högt eller lågt blodtryck o det har varit en massa klydd med det. Allt detta känns som om det har gått så snabbt. Nu blir han anfådd så fort han reser sig o går en liten bit o det har han aldrig blivit innan o nu de senaste dagarna så orkar han inte ens gå upp, äter dåligt o bara vilar hela tiden för han e konstant yr.
Just nu sitter mamma o pappa m honom nere i Trelleborg på akuten o jag väntar på ett samtal från de för o höra hur det går för det hugger till stundtals i hjärtat på han. Vet att alla blir gamla men det är så jobbigt. Hade aldrig varit på nåns begravning förut men i år har jag varit på 2, mormor o även hennes brors begravning. Det är så jobbigt..