Igår så träffades jag o Karl på klubben för agilityns ena svårighet: Vippen. Jag har hela tiden bara haft målsättning att tävla i hoppklassen eftersom jag har tyckt det var läskigt att Kimba ska upp o balansera på A-hindret, balansbommen och sist men inte minst den farliga vippen. Men inför klubbtävlingen så hjälpte Ingrid o Karl mig med att försöka få upp henne på A-hindret (balansen hade vi ens inte provat förutom den llilla låga) men 1 gång över A:et så gick hon upp på den som om hon inte gjort nåt annat. Verkade som om hon till o m tyckte den var lite skoj. SÅ på klubbtävlingen tog hon både A-hindret o balansen som om det inte var några problem alls, Härligt!
Så nu e det bara vippen som ska lära in också o slalomet men det kommer väl sakta men säkert! Så hur gick det nu på vippen då. Vi tog det väldigt lugnt. Började bakifrån o lät de på trampa på kontaktfältet o då slog även vippen ner i marken så de hörde ljudet hur det låter o sen höjde vi lugnt så de fick trampa högre o därav blev ju även ljudet mer också. Men det var inga problem, varken för Kimba eller Bengt!
Sen tog vi de så de fick gå längs hela men när den vippa över så höll vi emot så den inte smällde ner men ändå lät när den slog i och de fick känna på själva rörelsen. Det gick också jättebra för båda hundarna!! =) Fortfarande en lång väg kvar men jag e klart imponerad att det går så bra som det gjorde igår!
Jag fick även hjälp med kommendering på rutan. Nu har jag hårdtränat rutan och börjar få upp fart och en liten förståelse vad rutan faktiskt går ut på så nu ville jag ha någon som kommenderar in mig så Kimba inte ska tjuva på TL:s kommentar utan faktiskt lyssnar på vad jag har o säga! Det gick också bra!
Så jag e väldigt nöjd m gårdagens träning! :)

O nu över till dagens promenad... Vi gick månstorpsrundan, den e härlig för då e hon lös på halva rundan o vi kastar boll o hon får springa mkt o det e så härligt. I dag tog jag m kameran för o försöka lära mig ta bilder på rörliga saker. Här e några bilder men de kan bli mkt bättre... Vet bara inte hur, ÄN!



"Kimba!"



"Igen med favvisbollen!"

Sen hade jag bara kastat den på vägen o när vi kom ner till ett stycke så tänkte jag att då kastar jag ut den där så får hon leta upp den för det e ju jobbigare. Saken var bara den att när hon sprang ut så började hon leta efter den men på vägen ut så skrämde hon upp en räddhare, som hon inte märkte då utan när hon inte hittade bollen så kollade hon sig omkring och DÅ fick hon syn på den ca 20 m bort. Försökte stoppa henne men det kändes lönlöst. Så hon stack, LÅNGT. Upp mot 101:an vid gården som ligger där upp. Så då ringde jag mamma så hon kunde köra upp där o kanske få tag på henne om hon nu närmade sig vägen för jag såg inte henne. Så jag fick springa upp för backen för o se bättre då efter en stund så såg jag henne på väg ner mot där hon stack i från o då ringde jag mamma o sa att jag såg henne så hon kunde stanna hemma o jag kallade på Kimba o då kom hon till mig o då skällde jag på henne o hon skakade sig tät därefter.
Frågan e om det e för det var läskigt att springa så långt i från matte eller för att jag skällde på henne?
Vände hon för att hon inte hittade haren eller för hon märkte att jag inte var där?
När hon vände, var hon på väg mot mig eller för o lukta vart haren skuttat upp i från?
Finns det en liten vek sida i henne också som gjorde henne orolig när hon var alldeles ensam?

Så klart e det lätt o vara efterklok för när jag sen gick o tänkte så hade jag kanske skullat reagera på annat sätt när hon kom tillbaka men jag tänkte inte =P O sen efter det så höll hon sån koll på mig o lämnade inte mig längre än 3-5 meter. När jag kopplade henne så verkade hon väldigt fjäskande så kanske tog hon åt sig utav min lillalilla utskällning, Yes!

Till råga på allt så e bollen försvunnen. Så Pelle - hittar du en röd pipeboll så e det Kimbas =P haha