Det kan inte var lätt att vara hund. En vanlig sällskaps hund ska inte hoppa på folk, inte göra utfall mot varken hundar eller människor, inte dra i kopplet, inte jaga, inte skälla på folk, skälla när den är i trädgården... Listan går att göra låååång men jag väljer att stanna där. Alla har olika många/få krav på sin/a hund/ar och kraven är också olika höga och man är även olika konsekventa m sina krav. Stackars hund - den måste vara totalt förvirrad.
Tänker på det ibland...! Mitt enda stora problem jag har med Kimba som jag känner (hade nån annan haft henne hade de säkert hitatt fler, men som sagt så e det ju hur man tycker o tänker o hur man vill ha sin hund) det enda som jag då känner e koppeldragandet. Hon får gå i kopplets längd men inte o dra - gärna gå fint bredvid en. Det känns även som om dragandet kommer o går i perioder. Nu när det blivit lite kyligare ute o högre luft o lite mer... underbart så har hon nog kommit in i nån period för hon e mer vild än tam o drar mer än vanligt o e såå taggad på all träning - vilket e skoj!
Men det e inte mysigt att ha en 34 kg (ja, så mkt väger hon men både matte o hund kämpar tillsammans just nu) klump i kopplet. Så får hon syn på en katt eller fasan o vill gärna jaga. Jagandet har absolut blivit bättre (hallelulija, som vi kämpat) men det e som sagt inte riktigt som jag vill ha det än men det kommer! Men de ryck som hon gör e inte så mysiga eller om hon får syn på ett djur bakom oss o då ställer hon sig på sina bakben o yl/skäller frustrerat, ser inte klokt ut. Men söt e hon iaf!
Har precis varit ute på promenad m båda hundarna. Det gick bra o då kom lite såna hära tankar upp.

Så det jag kort o gott ville få fram var att det kan inte vara lätt att vara hund =P
Nu ska jag ut o mysa m Fluff innan jag ska ha min sista rallygång! =)