Lille Kimba, hon e verkligen inte sig själv. Vart steg hon gör som e i riktning till som hon betedde sig innan så blir jag överlycklig. Kissar o bajsar inte så mycket som innan så jag blir ju helt glad när hon väl gör något utav det. Om hon ens lyfter huvudet när någon kommer o ringer på dörren blir man skitglad, nu småskäller hon men reser sig fortfarande inte. När hon lugnt o stilla gick 1 m från sin mat till avställningsytan där jag fixade till hennes tabletter istället för o snabbt springa bort till madrassen. Ingenting e hon sig lik m, vet att det har sin övergång men det e jobbigt för både henne o oss andra som inte e van vid att hon beter sig så här =/
Men på fredag ska jag till veterinären o ta bort stygnen! Skönt o sen hoppas vi att kunna återgå till vårt normala =) Men hon e ändå så bäst :) Så mysig o underbar!! <3