I måndags så efter bruks körde jag hem till lägenheten som Karl passar för att sova där tills tisdagen. Han hade på dagen sagt till mig att han just nu o i en månad fram över passar ortopedens katt - vilket jag hade glömt så jag kärde dit med Kimba på kvällen - Big mistake!
Jag vet om att Kimba e speciell när det gäller katter men att hon var så här totalt galen trodde jag inte. Givetvis så hittade Kimba katten snabbare än snabbast. Karl sa till henne o hon lät den var, en stund. Sen hände något o katten kom ut o spottade o fräste. Sen hittade jag Karl där o höll katten o då fick jag ta tag i Kimba. Karl satte in katten på toan så hon skulle vara där under natten.
Vi var bort, utan för toan i sa ½-1 minut för sen skulle vi sätta in hennes låda, mat o vatten o när vi kom in där igen så var kattskrället borta?!?! Seriöst - vi letade överallt på den lilla toan men hittade inte katten!!
Sen såg vi att mellan fönstret o väggen var där ett "hål" på 10 cm där det bara satt en frigolitskiva. Där hade katten rivit på den och kommit in i grannlägenheten/kontoret!!! Stället var larmat men som tur var gick det inte i gång. Katten har säkert legat o tryckt nånstans o varit jätterädd.
Klockan var ca 22 på kvällen och vi kunde inte göra ett skit o katten var borta. Så vi fick ju skriva en lapp o lägga på trappan om att våran katt hade rymt in till de o att de får komma o knacka på dörren eller ringa oss (mig i detta fallet för Karl skulle ju jobba på tisdagen).

En stund efter Karl kört så hörde jag att folk kom till kontoret o diskuterade om katten o sen kommer de in på deras toalett o där stod jag o tjuvlyssnad o när jag hörde de så fick jag lite försiktigt fråga om de sett våran katt. Så där stod jag o kommunicerade m de mellan våra toaletter där "hålet" var. De hade sett katten o jag gick in med kattburen.
Jättepinsamt men jag gick in o skulle hämta tillbaka henne. Möttes av en smått irriterad man om att jag skulle skynda mig för katten sprang in i ett rum precis. Jag gick dit han peckade o där var 2 snälla kvinnor men ingen katt. Rummet hade 1000 ställen att gömma sig på som rädd liten katt, pärmar, griffeltavlor o kartonger fanns överallt och jag visste inte vart jag skulle börja leta och ville ju inte snoka bland deras saker. Så sa den ena kvinnan att "jag har katter hemma o vet hur man ska göra så ställ buren här så hör vi av oss när vi fångat henne". Jag fick ju tacka för erbjudanet, sätta buren och gå där i från. Men innan jag gick tillbaka hade jag denna konverastionen:
Tantan: Hur ser katten ut?
Jag: Ehh, jag vet tyvärr inte. Brun m prickar kanske?!
(kvinnan kollar lite underligt på mig)
Tantan: Vad heter katten så man kan kalla och locka på henne om vi skulle se henne?
Jag: Ehh, jag vet tyvärr inte det heller. Det e inte våran katt.

Så pinsamt!!

Efter 2 timmar så hade de inte hört av sig men då var det iaf tid för mig o gå o rasta Kimba som legat i bilen för att göra så lite bekymmer som möjlgt. Gick en minipromenad m henne - utanför deras fönster så de skulle se mig o när jag kom tillbaka o satte in Kimba i bilen kom en annan kvinna ut o sa att de hade hittat henne.

Slutet gott o katten kom tillbaka!