Kommer lite bilder från lite utav dte jag köpte! Köpte lite annat smått o gott bla en jättefin filt till Kimba men den e i bilen.



"En kjol, kanske inte den finaste men den kan väl vara värd 10 kr ;)!"



"2 par leggings!"



"Världens sötaste klänning! Shit vad fin den var på!!! :)!"



"3 par jeans, alla för 299 :-, kan man väl inte klaga på?!"



"En jättemysig jacka av något slag, Kimba blir galen när jag har den på mig o vill äta upp mig xD!"

Igår så lämnade ännu en briard denna jord. Denna gången var det halvbroren Rebus som fick sponylos i ryggen o hade även dåliga höfter så när smärtan blev för stor fick han tyvärr somna in Alldeles för tidigt. Så många briarder som lämnar oss för tidigt, det är inte alls bra. Tänker i alla fall på Rebus familj <3



"RIP Rebus!"
Bilderna är tagna från uppfödarens sida; http://www.briardvalpar.se

"Först värmde vi upp m 2 pinnar!"



"Sen avancerade vi till 4 pinnar o det klarade vi hyfsat bra! Tycker hon e så duktig :)!"

Här kommer lite bilder sen vi var på stranden idag! Det var såå mysigt! <3



"Min finaste <3!"



"Hoppelihopp!"



"Kotte!"



"Cocos <3!"



"Sötishunden <3!"



"Min stackars hund som fick sitta lite uppbunden under de 2 minuter som vi fotade Cocos =P!"



"Provade en skoj sak! När Kimba e lös har hon Full koll på mig. Nu bad jag istället Angelika hålla Kimba (stackars Angelika) o så gick jag o gömde mig o hon märkte inte av det i första skedet. Så jag smög bakom hyddorna för o inte hamna för långt bak o inte förrän Ann-Charlotte skulle ner på stranden o hon såg henne gå iväg så märkte hon att jag saknades. Alltså har Kimba ingen koll på mig när jag har koppel på! Det var intressant! O efter det så var hon noga o kolla bak hela tiden haha!"

Nu har snön äntligen försvunnit så idag satte jag ut våra agility saker på marken så tränade jag o mamma lite. Det gick jättebra! Ena varvet gick skitbra medans andra var svårare (Kimba på höger sida). Så det tränade vi i långsamt tempo o massa handlingövningar o sen gick det lite bättre. Det som jag blev absolut gladast för det var att vi hörde en fasan som var ca 50 m bort från oss i vassen som lät som tusan MEN Kimba stannade hos mig. Hon noterade fasanen men ville hellre träna o ha skoj m mig... Då kändes det bra i mitt hjärta! haha :) Lite halvbra bilder =P



"Mamma o Cocos i slalomen!"



"Kimba som hoppar!"



"Igen!"



"Slalom för mamma o Cocos igen fast på andra hållet!"



"Mamma o Cocos hoppar!"



"Avslutar m en GOD macka som jag gjorde i fredags!"

"Sam ligger o tar det lugnt o vårsolen!"



"Mamma o Cocos!"



"Det var så mysigt =)!"



"Gömde leksaken i en koja!"



"O Det var skoj o hitta den tyckte Kimba, "Vad gör den där"?!"



"Jag o Fluff utanför kojan!"



"Lite balansövning är alltid bra!"



"O Cocos hittade det berömda KORVTRÄDET!"



"Där fanns en bäck!"

I går åkte jag in till Sandra o var först hos henne o sen cyklade vi till Tröls krog o mötte upp hennes pojkvän o hans kompisar o sen drog vi oss till Debaser för deras band, Lowcut skulle spela. De spelade punk/rock o de var riktigt grymma faktiskt! Det var verkligen skoj! Fick reda på nu i morse att de hade vunnit så de kommer gå vidare till nästa deltävling som e den 15 Maj på KB. Så det ska bli skoj o se de igen :)

"Lowcut!"

I går städade jag som sagt hönshuset! Här kommer före o efter bilder!



"Vid ingången!"



"O efter!"



"Inne hos hönsen!"



"O efter!"



"Fönstret ut från där hönsen är!"



"O nu ser de ut lite mer iaf!"



"Fönstret där vi förvarar mat o hade kaniner förut!"



"O finito!"

"Kimba på promenad!"



"Vi var förra veckan o kollade på Alice i underlandet. Den var helt okej, inte så bra som jag hade hoppats på men ändå bra!"



"Sam som klappar mätta magen!"



"Spårade m hundarna för nån dag sen. Cocos e ju så otrolig! Shit vilken näsa den hunden har. Kimba var så dålig så hon fick jag inget foto på HAHA. Nää så illa var det inte, hon blev bara lite lost i vinkeln!"



"Mamma o jag var i skogen m Kimba för nån dag sen...!"



"O Cocos var givetvis också m!"



"Var i går ute o fiskade o Marcus, en barndomskompis följde också med. Det var trevligt!"



"Tommy närmast, morfars kompis. Han hjälpte mig titt som tätt när jag fick trassel på linan. Bredvid sitter Bosse, morfars bror!"



"Jag körde mitt eget sätt, fick ingen fisk så jag satte på 2 drag för o få dubbel så stor chans, men det gick inte bra =P!"



"Jag på havet, det blåste o var lite halvkyligt!"



"Milan... haha!"



"Öresundsbron!"

Min stackars mamma som fick ta hand om ”odjuret” under hela dagen då jag var i skolan. Så sliten hon såg ut under Kimbas första år. Jag åkte vid 7.30 på morgonen och kom hem runt 16- tiden och sen var Kimba min. Om vi skulle få henne o kissa, vi gick ute på gräsmattan länge, länge och inget hände, sen hann vi bara in på mattan som ligger innan för dörren DÄR satte sig hon o kissade. Underbart. Ibland så kämpade jag som tusan att ha EN kissfri dag inne. Vaktade henne hela tiden och när det började närma sig kvällning och vi hade klarat det så lät jag henne lukta runt i huset (vilket hon fick alltid annars också men mig som släptåg efter sig). O när jag då tänkte att nu får hon lukta runt själv fast jag såg henne hela tiden så satte hon sig ner o kissa. Pappa var inte den snällaste då utan kom med kommentaren ”Ja, så gick det med den kissfria dagen…. Haha”. Pappa var lite emot att jag skulle köpa hund eftersom Kelly hade varit mestadels hans hund, eller det var han som hade haft huvudansvaret med mat, promenader, veterinären osv. jag tog han bara på kissepromenad när jag kom hem från skolan. Så pappa visade väldigt bestämt och halvt elakt att han inte tänkte lyfta ett finger för min hund.



"Fine lillfluff <3!"

Jag hade även kompisar som inte ville komma hem till mig under den tiden. O jag ville inte heller ha hem någon för det var ganska påfrestande att hela tiden höra om hur jobbig hon var, så mycket hon bets och att hon inte sover och tar det lugnt med mera.

Så hennes valptid var inte den roligaste och under det första året så ångrade jag väldigt mycket att jag blivit med hund. Flera gånger fick jag tänka på dikten ”Din hund” som Anders Hallgren skrivit. Där skrev han att, det är inte hunden som bestämt sig för att komma till mig utan det är jag som bestämt mig för att skaffa hund. Den meningen har jag funderat väldigt mycket på, att det var jag som ville att Kimba skulle bli min. Det har hjälpt mycket och det fick även mig att tänka lite på att nu tusan ska jag klara detta. Det är en stor utmaning som jag gett mig in på och jag SKA klara detta. Med den inställningen har jag kommit långt.



"Hittar en del sovbilder men de e fåååå!"

Det är hemskt att nu i efterhand när jag kolla på bilder och speciellt filmer från den tiden så blir jag så ledsen för att jag inte tyckte hon var söt. Jag såg henne som ett litet monster som nästan höll på att splittra vår familj. Så nu när jag kollar på bilder så hade jag ju världens sötaste valp, som jag ångrar att jag inte kunde njuta av när den tiden var.

Jag gick på kurs efter kurs på bruks med henne. Jag ställde även ut henne. Vi fick inte så bra resultat men hon var ju min fina ändå och jag tyckte det var kul att komma ut och kolla på andra briarder och prata med ägarna.
När första kursen var slut anmälde jag mig direkt till nästa o sen nästa o sen nästa… Nu har jag gått många kurser med henne och i höstas gick vi äntligen vår efterlängtade agilitykurs som hela tiden blivit uppskjuten.



"Underbara lilla hund. Tänk att du har blivit så trevlig nu :)!"

Hösten/vintern 2008 var inte så skoj. Då en dag började Kimba halta o när hon haltat i 1 vecka ringde jag till veterinären och fick en tid nån dag senare och hon kände och klämde på henne och sa att det var en korsbandsskada. Vi fick utskrivet rimadyl i 10 dagar. Efter de 10 dagarna så började hon halta efter 2 dagar och då var det bara att ringa veterinären Igen. Nu röntgades hon och hon höll fast vid att det var en korsbandsskada och nu fick vi rimadyl till 14 dagar och bara ut o kissa o bajsa sen in igen. Vi kopplade till o m av ringklockan så den inte skulle höras och det var absolut vila. Sen tog det 1 månad efter de 2 veckorna då jag slutat m tabletterna o vi fortfarande var under lugnt tempo så började hon halta IGEN! Så nu bestämde jag mig att söka annan veterinär. Då berättade jag inte att jag redan sökt utan ville höra ett andra uttalande och de körde på korsbandsskada de också men han remitterade mig till sjukgymnast till Malmö djursjukhus och nu skulle vi även gå på rimadyl i 20 dagar.
Sen kom jag till djursjukhuset o skulle gå på treadmill och pratade med henne en massa och hon sa att eftersom korsbandet inte gått av utan ”bara” tänjts ut så skulle Kimba aldrig få leka med någon hund och hon kom aldrig till att få springa lös igen. Då började jag tänka massor. Vad är det för liv för en duracellkanin som Kimba att bara gå på koppelpromenader framöver??? Inte värdigt tyckte jag. Så jag sökte mig till djursjukhusets ortoped och fick en tid hos honom. Det första han frågade var om det verkligen var en korsbandsskada. Vad vet jag svara jag. Jag har varit hos 2 olika veterinärer och båda har hittat det men jag är ingen veterinär så jag har ingen aning! Då frågade han om han fick göra en egen bedömning. O visst fick han det, han fick göra vad han ville för jag ville ha min Fluff frisk o lycklig! O det tog 30 min att konstatera att det Inte var en korsbandsskada som vi trott i 5 jäkla månader utan en knäledsinflammation. Så hon fick en lokal spruta i knäleden och 2 veckor senare kunde jag börja ha henne lös!
Därav blev min träning o agilitykurser uppskjutna.



"I denna stund så hade jag ingen aning om att vi nånsin skulle få ett LP 1!"



Men min träning med Kimba ledde till att jag så småningom började tävla lite smått. I början gick det inte alls bra men med tiden så kom mitt efterlängtade LP 1. 2 veckor efter blev vi även klubbmästare i briardklubben uppe på Bäst I Väst. Det var en häftig upplevelse.

Nu i år är mina planer att ta vårt LP 2. Jag har även anmält oss till ett freestyleläger i sommar som jag ser väldigt mycket fram till. Ska även komma upp i avancerad klass i rallylydnaden + vara med på klubbtävlingen i oktober på klubben i agility!




"Vet inte hur jag hade mått om jag inte skaffat dig. Du har gjort mig så glad <3!"

Det var en gång…

Det var en lördag för 4 år sedan. Rättare sagt den 16 januari 2006 då vi tyvärr fick ta det tragiska beslutet att låta vår 13-åriga goldenkille somna in. Han hade varit helt underbar alltid, inga problem, alltid lös, kom alltid när man kallade o han var hur snäll som helst. Han hade fått gå på metacam de 3 sista åren eftersom han var gammal o stel i sina ben men det funkade hur bra som helst och han levde bra som vilken hund som helst. Hade han varit en människa så hade han varit en dvärg eftersom hans kropp tillverkade för lite tillväxthormoner. Men eftersom hundar inte kan vara dvärgar fick han hela sitt liv leva på levaxin för att förse hans behov. 6 tabletter varje dag i en leverpastejbit. Men när han en dag gnydde av smärta när han skulle resa sig, lördagen den 16 så fick vi åka in och avliva honom. Det kändes jobbigt men samtidigt var det hans tur för han var gammal och hade haft ett bra
liv.



"Vår gamla Kelly!"

Mitt liv blev ganska tomt efter honom. Även han var en hund som bara fanns där i 13 år så märkte man inte det förrän han gått bort. Varje gång man skulle ut i garaget så knackade vi eftersom han låg alltid där ute för han var så varm, o han låg alltid utanför dörren så vi knackade så han skulle hinna resa sig och vi kunde öppna dörren. Massa såna småsaker hängde kvar längelänge efteråt och tomheten efter honom var enorm.

 Jag började då leta på blocket efter hundar. Där fanns ju mängder av sötnosar och man ville ha allihop och kunde ju inte hitta nån favoritras. Jag började så smått tjata på mina föräldrar att jag ville skaffa hund men svaret blev ett blankt nä. ”Här kommer aldrig in en hund till i detta hus”, ”Jag har dammsugit 2 ggr/dag i 13 år, nu får det räcka”. Men envis som man är tjatade jag lite till och efter 2½ månad lät det, ”Om här ska in en hund så ska den inte fälla”. Då jag började leta som en gnu efter hundar som inte fällde. En dag såg jag en sån vacker bild på en hund som hade fått valpar och jag läste mycket om den och det lät bra.




"Tjabo - Kimbas pappa!"

När mamma en dag körde mig till tåget i Svedala så såg jag en kvinna komma gåendes med en bearded collie så sa jag till mamma att där finns en annons på en liknande hund på blocket varpå mammas kommentar var ”Inbilla inte mig att en hund med så mycket päls inte fäller. Det är mer än vad Kelly hade”. Då hoppade jag snabbt ut o sprang i fatt kvinna och pratade med henne en stund, främst om de fällde och sen gick jag tillbaka till mamma och rapporterade.

Jag åkte till skolan och när jag kom hem och jag, mamma och pappa satt och åt frågade pappa mig, ”vill du ha en tik eller hane?”. Fundersamt kollade jag på mamma o svarade att tikar e nog lättast så en tik hade jag ju valt. Då sa mamma att hon hade varit inne o kollat på annonsen och läst massor om briarden och det lät bra.

På kvällen ringde mamma och pratade med uppfödaren. Vi hade skrivit ner massor utav frågor och bla så ville vi veta vad valparna hette i kennelnamn och då var det speciellt ett namn vi föll för, Desert Rose. Vi tyckte det var så vackert. På helgen åkte vi och kollade på valparna. 7 stycken fåntrattar kom och välkomnade oss och där var främst en som jag föll för. Den som var störst och mest busig och mest aktivast och hon som la sig ner och kopplade av sist, men som kunde koppla av. Hon var hos mig hela tiden o bets o busade som bara 5 veckorsvalpar kan. Innan vi skulle åka så frågade hon om jag ville bestämma mig eller höra av mig och lämna besked. Jag sa att jag ringer tillbaka dagen efter och lämnar besked för där var kanske saker vi ville prata om som man inte gör öppet när uppfödaren är där med intryck osvosv. Så innan vi gick därifrån o jag pussade valpen hejdå så frågade jag vad hon hette som nu hade blivit min favorit och det var just Desert Rose. Det var alltså meningen att hon skulle bli min. Då sa jag att jag inte vill tänka utan att jag Ska ha henne. Alla tecken var med oss.



"2:a ggr vi var och kollade på henne!"

Då började den eviga väntan. Det var ju TRE veckor tills min blomma skulle komma hem. Jag letade namn och letade namn och uppfödaren hade skrivit ut en lista på australiensiska ord. Uppfödaren e nämligen från Australien och alla hundarna var döpta efter röda (fawn) saker från Australien. Desert Rose är en blomma som är så vacker. Då hittade jag ett ord som på engelska betyder ”bush fire”. Och då hade jag hittat namnet, kunde inte bli bättre och så döptes hon till Kimba o jag var så glad. Under dessa 3 veckorna jag var tvungen o vänta så hade jag turen att malmös internationella utställning var så jag och mamma åkte in där och jag shoppade loss. Köpte allt och lite till som man behövde till en valp.

Sen kom ju den stora dagen då jag och mamma skulle och hämta henne, min första egna hund! Åhh vad spänd/nervös och lycklig jag var! Vi körde ner till Veberöd och jag hade tagit med hennes halsband o vårt nya koppel som jag hade köpt och när vi kom dit möttes vi av en massa valpar men som vanlig (även de 3 andra ggr jag var och hälsade på) så kände Kimba igen mig och allt kändes så bra. Vi skrev på en massa papper och sen begav vi oss hem igen.

"Denna lilla goding m dessa vackra valpögon som jag inte märkte av hur söta de var förrän nu i efterhand!"


Hemresan gick bra. Kimba var så duktig och det gick bra när vi kom hem. Det var då allt började.
Vet inte om Kimba var – One of a kind eller briarden är så som valpar eller valpar var så generellt. Men jag hade ju träffat såå många valpar tidigare. Hon var så aktiv hela tiden. När jag tänker tillbaka på hennes valptid så kommer jag inte ihåg att hon sov så mycket. Nu gjorde hon säkert det mer än vad jag kommer ihåg. Men vi gick o la oss 23 o vid 5 så väckte hon mig o då var det fullt ös, från morgon till kväll. Jag hade en madrass liggandes i köket som jag kunde vila på när Kimba väl sov. Men så kanske jag satt vid köksbordet o pluggade o när Kimba väl bestämde sig för o vila så smög jag bort till madrass och det märkte givetvis hon, och då skulle minsann inte min dam sova.

Folket i skolan frågade mig hur jag mådde och hur jag hade det hemma för nästan dagligen hade jag stora rivsår vid mina handleder. Då var min piraya i farten. Ibland hade jag även sår i mitt ansikte. Jag gick på bruks redan sen hon var 9 veckor gammal och även där var ju en del valpar men ingen som Kimba. Vi skulle göra lite avslappning i början, jo alla utom Kimba. Som hon bet i mig o höll på. Det var verkligen inte lätt alls.



TO BE CONTINUED...

Lovade ju att jag skulle filma våran lek MEN den fungerade inte helt eftersom snön var frusen så då kunde jag inte gömma bollen var jag ville. Så jag gömmer bollen o Kimba letar upp den. Nu fick jag istället lägga den där den fick plats, vilket blev för lätt!



"Skoj skoj m lek!"



"Som sagt, lite för lätt men va tusan!"



"Jag tycker det e skoj iaf, Kimba kanske bara tycker det är onödigt, haha!"



"Lite klurigare....!"

Gjorde misstaget eller hur man vill se det, jag ser dte inte som ett misstag utan något skoj, att tatuera sig som ung. Fast det blir lite som ett beroende. Vill ha fler fler hela tiden, kan se tatueringar i det mesta. O fastän man sitter där i stolen o det gör ont som tusan så har man konstiga tankar på att vart nästa ska sitta. Ajja i dag byggde jag iaf på min första o det blev alltså min 5te tattoo. Ville egentligen eller föreställde mig egentligen inte den så hära men gick inte att göra så som jag ville fast jag gillar den, blir bättre ju mer jag tittar på den!



"Konturerna klara o vi tog en liten paus för där kom kunder!"



"Igen, lite vätskepaus!"



"Hemma o detta e taget ca 4 h senare när den är av tvättad!"



"Tadaam! Så här blev den när den e finito!"